Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2011

I dagens UNT skriver jag tillsammans med Helena Leander (MP) om den ramöverenskommelse med en rad migrationsfrågor som Alliansregeringen och (MP) kommit överens om.

Publicerad i UNT 14/3 2011:

Runtom i Europa har vi sett hur främlingsfientliga partier som tagit sig in i parlamenten lyckats vrida migrationspolitiken i inhuman riktning. Med den migrationspolitiska uppgörelsen mellan Alliansregeringen och Miljöpartiet visar vi nu att det inte är någon naturlag.

Tvärtom ser vi Sverige­demokraternas intåg i riksdagen som en varningsklocka att vi misslyckats med att ta debatten om vad som är migrations­politikens verkliga problem och att det nu är dags att tydligt staka ut vägen för en mer öppen och välkomnande migrationspolitik.

Problemet med migrationspolitiken är inte att för många människor får stanna, utan för få. Vi har genom åren, som riksdagsledamöter och personligen engagerade, kommit i kontakt med många människor som sökt skydd i Sverige på vad vi kan bedöma som goda grunder, men som fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd.

Det är inget problem som uppkommit under de senaste åren, utan något som rege­ringar av olika färger får ta ansvar för. Men när lagstiftningen kommit att tolkas mer restriktivt än vad som var meningen måste vi politiker vara beredda att se över den.

Miljöpartiet och Alliansregeringen har tidigare samarbetat om att öppna upp arbetskraftsinvandringen till Sverige, utifrån en gemensam ambition om en human och rättssäker migrationspolitik som bejakar öppenhet och stödjer arbetslinjen. Nu går vi vidare och presenterar en ramöverenskommelse med en rad migrationsfrågor vi tänker arbeta för tillsammans.

Överenskommelsen innebär ett gemensamt ansvarstagande för den samlade svenska asyl- och migrationspolitiken. Utgångspunkten för vår överenskommelse är att Sverige ska ha en human asylpolitik där asylrätten värnas, arbetskraftsinvandring och rörlighet över gränserna underlättas, det europeiska och internationella samarbetet fördjupas och migrationens utvecklingseffekter beaktas.

Överenskommelsen sträcker sig över hela mandatperioden och innebär att de migrationspolitiska förslagen nu har ett mycket brett stöd i riksdagen.

För att den asylsökande ska kunna få en mer rättssäker prövning krävs ett antal förbättringar. De offentliga biträden måste ha rimliga förutsättningar att kunna föra den asylsökandes talan så att inte viktiga aspekter som borde ha gett rätt till uppehållstillstånd missas. Den landinformation som Mig­rationsverket använder för att bedöma situationen i ursprungslandet måste vara uppdaterad. Tillgången till auktoriserade tolkar måste säkras, så att inte språkförbistring försvårar för den asylsökande att få en rättvis prövning.

Vår förhoppning är att dessa förbättringar ska bidra till att människor som har skyddsskäl verkligen får stanna på dessa grunder.

Trots detta kan det finnas människor som inte bedöms ha flyktingsskäl men där starka humanitära skäl talar för att de ändå bör få stanna, som till exempel apatiska barn. Många som jobbar med asylsökande vittnar om att bedömningen av dessa humanitära skäl, numera kallade ”synnerligen ömmande omständigheter”, blivit orimligt hård. I de fall lagstiftningen kommit att tolkas hårdare än vi som lagstiftare avsett måste vi vara beredda att lösa det.

Sedan identitetskraven skärptes har familjeåterföreningar för framför allt somalier i praktiken omöjliggjorts. Eftersom somaliska pass inte godtas hjälper inte ens DNA-bevisning för att kunna återförenas med familjemedlemmar.

Vi tycker inte att det är rimligt att splittra familjer på det här viset, och kommer därför att se till att frågan får en lösning.

Den del av överenskommelsen som fått mest kritik hittills handlar om att papperslösa, som lever i Sverige trots att de inte fått uppehållstillstånd, ska ha rätt till vård och skolgång på samma villkor som andra invånare. I grova drag går kritiken ut på att människor som inte lämnar landet frivilligt inte borde ”belönas” med vård och skolgång, och att det blir mer attraktivt att komma hit och leva som papperslös om man vet att man kan få vård om man blir sjuk och att ens barn kan få gå i skolan.

I våra möten med papperslösa har vi fått en inblick i vad det de facto innebär att vara papperslös. Trots styrka och dröm om ett bättre liv när de kom hit har de tvingats in i en tillvaro som präglas av maktlöshet och rättslöshet i en värld helt under jord. De kan inte anmäla brott som begås mot dem, de får inte arbeta och tjäna egna pengar, de får inte utbilda sig och de har inte heller rätt till vård när de blir sjuka. Deras barn får inte gå till dagis, fritids eller skolan.

Mitt bland oss finns dessa människor som lever sina liv utanför. För dem är alternativet att återvända värre än att leva i ett rättslöst tillstånd i Sverige. Som politiker kan vi inte blunda inför verkligheten. Papperslösa finns här och nu och det får vi förhålla oss till. En anständig stat vägrar inte barn att gå i skolan eller sjuka människor att få vård.

Vi vill leva i ett samhälle där även den gravida kvinna som lever papperslös har rätt till mödravård och förlossning och där hennes barn får samma rätt till sjukvård som andra barn. Dessa fundamentala rättigheter ges i dag till papperslösa i andra länder i Europa utan att det inneburit att horder av människor lämnat hus, hem, vänner, familj, arbete, ett land, ett språk och en kultur enkom på den grunden att de genom att leva som papperslösa får tillgång till sjukvård.

Vårt mål är att asylprövningen ska vara så bra att människor som på goda grunder inte vågar återvända ska få uppehållstillstånd och inte behöva leva som papperslösa. Det innebär dock inte att grundläggande mänskliga rättigheter ska villkoras som ett påtryckningsmedel i migrationspolitiken.

Vår överenskommelse ger bättre förutsättningar för Sverige att vara ett land, öppet mot omvärlden, som kan utgöra en fristad för dem som flyr undan förföljelse och förtryck. Med de överenskomna åtgärderna kommer fler människor att kunna bygga sin framtid i Sverige. Det är vi stolta över!

Ulrika Karlsson, riksdagsledamot (M) Uppsala län

Helena Leander, riksdagsledamot (MP) Uppsala län

Annonser

Read Full Post »

Projekt Växthuset

Jag försöker ständigt att prioritera besök i länet. I Arbetarbladet skriver jag och oppositionsråd Kenneth Holmström om vårt besök hos projekt Växthuset i Älvkarleby.

http://arbetarbladet.se/torget/debatt/1.2832465-fran-var-och-en-efter-formaga

Read Full Post »